man kan vara fin, utan att vara smal


Asså, jag förstår inte riktigt. Är man vacker för att man är spinkig? Idag hade jag ett hälsokontroll hos skolsköterskan, världens härligaste sådan. Men det var någonting som fick mig uppfatta några oklara ting. Det hon hela tiden sa, gång på gång på gång att jag var så tanig och fin. Perfekt liten flicka. Det var som om hon försökte upplysa mig om att jag skulle vara nöjd över mig själv för att jag är så liten, på nått sätt. Jag vet inte om ni tycker att jag tänker hel galet nu, men har det skett någon omskrivning på något vis? Har definitionen smal ett samband med ordet perfekt och göra?

Jag ska erkänna nu, jag hatar verkligen sånt här snack. Det gör mig fullständigt galen. Va fan, två kilo hit och dit, varför kan de inte lika gärna få sitta kvar på kroppen för? Visserligen sitter de ju så bra där med tanke på att det krävs lite ansträngning för att bli sig av med dem. Jag har ingen kropp som alla andra. Jag har ingen kropp likt en topp modell. Jag har min kropp. Min kropp ser ut på mitt vis. Ingen ska behöva dra kopplingar mellan min kropp och min skönhet för att sända mig ett lyckorus. Jag förstår att jag har min alldeles egna skönhet. Skönhet som inte har någonting med min kropp och utseende att göra, utan mitt inre.

För 2 års sedan vägde jag 33kg, och då var jag minst lika lycklig som jag är nu i mina 47,2 kg.
Lycka sitter i självkänsla, inte i kilorna. Kom ihåg det!♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0