apassionformusic

Hallå där godingar!

Vad hittar ni på denna afton? Är det bara jag som fryser eller sitter ni också och huttrar med en kopp te? Kylan gör mig galen, jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska ta vägen. För att kommer bort en sekund från pluggandet satt jag nyss och drömde mig bort till ett varmt land. Lät solen steka i ansiktet med shoppingkassarna i handen. Gälet niice, med andra ord. Och faktiskt så funkade det! Man blir varm i själen och då försvinner kylan från fingrar och tår också! Men tyvärr så inser jag lite snabbt att jag sitter här med matematikboken uppslagen och bara en massa formler som snurrar omkring i huvudet.

Funderar stark på att ta ett varmt bad för lite avslappning, lite upptining och en paus från plugg och kalla vintern helt enkelt. Känns som om jag har suttit här alldeles för länge nu. Men det blir väl så när man spelar tetris på lektionerna antar jag. Det är väl så det är med och vara tetrismästare.. *suck* haha, skojja.

Idag är det första advent förresten. Detta har jag inte firat med något speciellt. Bara tagit det lugnt i stort sett. Tog en lång prommis med mor min imorse. Kallt, men underbart gött. Sedan skulle jag strosa runt lite i stan med kusse för att ta del av julstämmningen som skyltsöndagen bjöd på idag, men kussen min var tvungen att hoppa på tåget hem till göteborg, så då passade jag på att använda tiden till att plugga. Vilket jag i största sannorlikhet behöver, med tanke på hur mycket vi har den här veckan. Faste.. ja, vad har jag gjort idag egentligen? Det finns nog inget svar på den frågan. Njaa, inte pluggat riktigt iallafall. Imorrn har jag bara två lektioner, sovmorgon och kort dag. Ganska så skönt. Fast det är ingen som kommer in/orkar komma till skolan imorrn, så krossar fingrarna för att jag slipper sitta ensam längst fram och få all lärarens uppmärksamhet, haha.

Svag morgonsolljus bryter in igenom fönstret. En förväntansfull dag väntas. Två par jeans och en kavaj, från en morgonpigg på mor, ligger i hallen och väntar på att bli prövade, lovely. En perfekt morgon följs av en perfekt dag. Nostalgin svävar i luften när nästan hela släkten för en gång skull är samlad. Aldrig har jag uppskattat högtider som dessa så mycket som jag nu gör. Inga julklappar. Inga leksaker involverade. Utan bara god mat och de allra närma och käraste förenade under ett och samma tak. Det är så synd att man aldrig uppskattar saker och ting lika mycket som när man gått miste om det. Det är sant. I takt med att tiden skenar iväg och vi alla växer upp och far åt alla möjliga håll glider vi ifrån varandra. Ett faktum som är svår att inse, men som vid tillfällen som dessa blir som en liten bekräftelse. Vi är nu längre inte bara lekkamrater, utan vi har även en viktig betydelse för varandra. Vi är till för att dela samma blod därför att vi är det. Vi har en speciell plats inprintad i varandras hjärtan, därför att det är så det ska vara, vi har det bara. Trots distans så kommer denna plats alltid tillhöra släkt och familj. När vi är enade fylls platsen ut och det är just i detta ögonblick den där speciella känslan, som man inte finner någon annanstans på denna planet, ingriper. Det känns vemodigt att blicka tillbaka på all skratt, karaoke, pepparkaksfika, lussebakning och underbara mat som någoting förflytet. Men jag håller hakan högt upp bland nattens tindrande stjärnor och inväntar nästa kalla vinterdag vi får värma med släktens kärlek. ♥

Nu hörre ni, måste lilla jag - som vanligtvis inte brukar skylla och klaga på plugg (för att jag tycker att det är det värsta jag vet)- erkänna att det är lite tjockt i schemat just nu. Fast det sket jag i på studiepassen idag och körde tetrisbattle istället, så nu staffas jag med det här hemma. Till en början satt jag panikslagen och bara jobbade igenom sida efter sida i matteboken men nu efter en halv timme sisådär, så ser ni mina vänner, har allting löst sig och allt rullar på som om livet svävade bland rosa moln igen :)

Och vet ni? idag hade vi tjejer planerat in en mysig picnick med glögg, pepparkakor och lussekatter såhär dags i november. Vem är så dum att man picnickar nu, undrar ni? Okejokej, det var min idé, okej? Fast sen så fegade jag ut, för det stormade helt förfärligt och det kändes inte så rätt att sjunka in i snön bland ankorna och käka lusskatt som inte ser ut som en katt alls. Inte som en lusselelle heller för den delen.

Idag är det minsann vinter. Och julen är så närma att vi skulle kunna ta på'n. Imorse möttes jag av ett vinterland när jag kikade ut gemom fönstret. Inte ett ljuvligt sådant, utan en stormig sådan. Tossingarna ville genast krypa tillbaka i värmen under täcket, men jag övertalade mig själv till att sätta mig på cykeln för att bege mig till skolan. Oh, ni anar inte, det var INTE en lätt match detta! JÄVLA SNÖFANSKAP, tänkte jag. Mitt tålamod är inte sådär jättebra, så att cykla i snön som var decimetertjock och istäckt asfaltt var inte det härligaste direkt. Jag kan väl erkänna att jag blev liite förbannad..på snön, haha. Och trots att jag cykla i tid idag slutade med att jag kom försent på grund att jag fick strida mot motvindarna, som friskt angrep mitt ansiktet med snö, på ett promenad-sätt hela vägen iprincip. Inte kul!

Hemvägen däremot var helt okej. Det fanns tillfällen då medvinden var som starkast och då jädrarimej gick det undan! Det var så kul så att jag helt och hållet glömde av att jag skulle stanna, så jag åkte för långt. Dock fick jag gå tillbaka den biten I MOTVIND, så det roliga varade inte så länge, och inte var det gratis heller! Fast det var kul så länge det varade ;) Hursom helst, så är lättnaden stor nu iallafall. Nu när jag äntligen nått tröskeln till det jag kallar hem. Dagen har varit lång, och faktiskt så glädjer det mig att jag äntligen kommit in i värmen, bytit om och snart ska sätta mig med plugg med en varm choklad jämte mig. Ikväll ser jag framemot plugg, och jag vet inte riktigt vad det beror på, om det är snön eller om jag har kommit till det stadiumet i livet då plugg är det roligaste som finns eller hur det är. Men om det vore för snön skulle jag vara ett geni om jag bodde på antarktis, det hade varit cp coolt.

åh herregud, va tiden går fort. Håller ni inte med? Tänk om dygnet vore längre, skulle vi hinna med mer då? Kanske hade vi kunna stoppa en och annan bulle i magen mer än vad vi gör idag? Oftare uppnå det vi kallar njutning? Slippa hoppa över de där små fikorna som prickar vardagens höjpunkt "bara för att" de inte hinner flikas in bland dygnets 1440 minutrar? Det vore typ..ganska så as grymt. Men man tager det man haver, antar jag.

Just nu, vattnar en saftig apelsin munnen lite härligt med dess juice full men näring så att man riktigt känner smaken av vitamin C och vad det nu är för några. Apelsinlukten på händerna vägrar försvinna. Och av någon konstig anledning finner jag detta som ett samband med julen. Det bara är så. Finns inget svar till frågan varför. Men det är härligt, och just i denna sekund slår det mig att jag har hunnit tjuvstarta julen en hel del denna helgen. Har hunnit tvinna små lussekatter, knapra på pepparkakor, i all ära sniffat på julkola medans den står och puttrar på spisa, smuttrat på julmust, tinat kroppen med julmusik, låtit julskum fastna i tandställningen och sist men inte minst, handlat en julklapp. Inte dåligt, hah? :D Okej då, jag ska inte klaga över att jag inte får götta mig tillräckligt här i livet. Men man dör ju inte av att unna sig för mycket liksom.

Jag är supertaggad för jul. Så taggad att jag här och nu skulle kunna pryda mig själv i en aftonklänning och dra ihop släkten för att med detsamma fira julafton. Dock får vi inte förhasta oss och glömma av alla mini-julaftonar som står inprintat i almanackan såklart. Iår är det minsann julafton mer än en gång.
-"Det var gööör längesen, ska vi synas snart kanske?"
-"jaa, vi kan fira mini-julafton tillsammans!"
Ungefär så.

Vem har hunnit invigt sina två små kuddar till skinkor denna senhöst?

Jag har! En kyss flyger bland fåglarnar visor. Mungiporna befinner sig skyhögt bland molnen, liksom axlarna. Humöret ligger på topp och en resa hemåt väntar här näst. Utan vetskap närmar sig fötterna en samling av vatten sänt från himlen. Vatten som frysigt till is, toppad med kristallstjärnor. Ett scenario av bambi på hal is inträder på scenen. Två små flickor går oskyldigt förbi. Stoltheten sjunker i takt med att kinder kläds i rosenrött. Great, tänkte jag. 

Jag måste vara allergisk mot den här foten på något vis. Så fort den kommer i närheten nyser jag non-stop.

Livet är inte lätt när det är svårt.

 

Låt oss sträcka ut en hand för varandra.
Ge varandra varsin axel att luta sig mot.
Ge varandra stryka och hopp.
Låt mörkaste natt bli ljusaste dag.
Låt oss finna solskenet bakom storm.
Låt pusselbitarna falla samman.
Låt tårarna bryta ut ett leende.
Låt oss tillsammans klara det. ♥

Jag förstår inte hur en värld som skapat så underbara ting, kan vara ond...

shit, jag det tog 583 år för mig att komma in. för att jag tryckte in fel lösenord 4561ggr. smart.

I takt med att min röst försvinner, börjar höstlovet lida mot sitt slut. Lite tragiskt, men det är väl så det är. Sista spurten spenderas i gbg och det ska faktiskt bli riktigt mysigt. Ska strax ta ett bad, filosofieria lite och sen packa. Japp, det blir fint det. Jag är som vanligt lite sen ute med mina planeringar. Men det har funkat i 16 år. Och visst vore det väl lite lustigt om det slutade följa sitt mönster?

GAAAAH, mina kusiner lärde mig spela en snutt av Mad Summer idag och jag är fullkommligt kär. Det kliar helt sjukt i fingrarna. Och det är svårt att kontrollera att de hejdlöst rör sig på skrivbordet, påmagen.. och allt var det nu är, som om de befann sig på de svart-vita tangenterna. Lite hopplöst dock när inget ljud bildas. Frustrerande. Tanken är ju att gudomlig musik ska skapas av dessa fingergestrar, inte fasen gör jag fingergympa annars. Knubbiga fingrar är sött!

Så fint är det. Skulle jag bli lika bra som min kusin som spelat i två veckor en vacker dag, skulle jag vara överlycklig. Jag skulle känna mig så galet proffsig bakom pianot. Jag skulle levt där bakom. Suttit där och käkat chicken-nuggets. Skulle levt av att låta fingrarna sväva på alla tangenter.  Njutit av musiken. Låtit kärleksfaktorn av livet höjas till max.

Shit, jag kommer bli beroende. Jag har en tendens av att bli det. Fasen också.

langar en gammal bild från när jag agerade modell för min treåriga kusins photoshoot. han är en riktigt naturbegåvning den mannen. ♥