apassionformusic

HAHAHAHAH! Min kompis har min blogg som startsida, respekt! haha ;D Konstigt nog så tror jag att vi slutar fyra varje dag (enligt schema så gör vi det). Men så gör vi aldrig det. Trodde inte jag skulle hinna jamma idag för att jag sluta 4. Men istället slutar vi halv två. Självklart inget jag klagar på, men om schemat ändå vore lite mindre knepigt, så hade jag kunnat planera min fritid bättre! As sugen på jammis nu bara för det! :( Menmen...hunnit göra alla måsten nu iaf. Som att hämta ut mina gardasil-vaccins grejjs med pappsen exempelvis. Pappisen skulle köpa bananer också. Tycker inte de där gula  krummilurerna är någon höjdare direkt. Men tog en på vägen hem ändå. På något konstigt sätt påminner de mig om mina gamla klasskompisar... Kanske för att de en gång i tiden snodde bananer från lärarnas konferrensgrejj, haha.

Nu ska jag hänga lite på stan med mina fina vänner! Senare ska det fixas lite grejer och sen plugg.

Något helt omöjligt blev möjligt idag. Ett fenomen jag inte trodde fanns. JAG FÖRLORADE I STRESS! Kortspelet stress alltså. Förvisso vann jag ett tiotal gånger också. Men jag förlorade en gång och all den skuld lägger jag på ett par irriterande gossar vars har som syfte i livet att göra det surt för mig. Typ som att kasta pappersbollar på mig, mosa mig, ta mina kort osv osv. Frustrerad? Ja tack. Svårt att övervinna all stress när allt detta händer samtidigt! De fattar inte hur viktigt det är för mig att leva upp till mitt proffsiga spelande varje gång. Sen är det ALLTID jag som gör sånna där konstiga saker också, ALLTID JAG. Som att kasta pappersbollar på okända människor tillexempel. Går bara inte att...förneka liksom.

Upptäckte nyss att min tandställning pajjat och att jag svalt två sånna där gummigrejjer. GÖTT! Eller inte. Sitter och funderar om jag ska fixa det snart eller vänta på min nästa besöksdag. Hinner verkligen inte. Och vill inte. Men får nog göra det förr eller senare ändå...

Nepp, men nu ska jag börja med biologin/naturkunskapen!

Är för tillfället fylld av stress och ångest. Ska strax cykla iväg till musikskolan men vet inte riktigt hur och vad jag ska hitta på för att efteråt hinna åka iväg till Grästorp och kika på hockey. Ja, det är helt otroligt, hockey. Grästorp mot Skövde, tror jag. Inte för att jag är speciellt intresserad av hockey eller så, men vore galet kul när man har sig gott sällskap faktiskt! I och med att det är ganska sent var det som planerat en mys-övernattning hos söta Sara. MEN kom just på att jag absolut måste skriva biologin ikväll. Sista sekund, as usual. Har aldrig tänkt på det i veckan förräns idag. Det är vid sånna här tillfällen jag får ångest över att jag har en tendens att göra alla skolarbeten i sista sekund. Det spelar ingen roll hur många gånger jag än säger till mig själv att en rejäl bättring måste ske snarast, det lär inte hända i vilket fall ändå.

Planer för fredag och helgen har också rasat. Funderar på att sopa ihop oredan och bygga upp allt på nytt. Typ som att åka på modeveckan i GBG, eller nått. Men problemet är att jag inte kan ta beslut. Jag vet aldrig vad som är rätt eller fel. Fel eller rätt. Mina vänner känner sig dumma när de frågar om min åsikt. Just därför att jag aldrig vet. Jag hatar det, men har insett att jag inte kan göra så mycket åt det. Jag förlitar mig på andra helt enkelt. Och det gör jag väl kanske alldeles för mycket.

Nu ska jag pysa, vi hörs!

Det vart en lång dag i skolan idag. Starten tog plats vid åtta i e-huset och en rätt så lång franskalektion låg framför mig. Jag älskar ordlistan längst bak i läroboken! ♥ Under dagen fick jag med mig ett gäng in i studielandskapet. Vi slog oss ner vid ett bord, och fick sedan syn på ett papper hängandes lite på sne på vita-tavlan, fylld ända ut till alla håll kanterna med pi-decimaler. En diskussion startades livligt. Vet inte om det var från en elektriska våg av plattstången imorse eller om det var något annat. Men från ingenstans kläckte jag ur mig - "jag ska nog ta och bli DLGs nästa pi-mästare". Fick som svar ungefär "HAHAHAHAHA, ÄR DU SJUK I HUVVET ELLER?!" Höjde ögonbrynen och försökte tränga undan den osäkerhet som ockuperade inombords. "Vaddå eller??? tror ni inte jag kommer klara det?", svarade jag. "Din bror har reckordet och det är brutalt mycket! BRUTALT!!!" Happ. Men hallå eller? Jag är brutal. Jag är hardcore. Jag är gryyyym! Just i denna sekund fann jag anledningen till att bli De la Gardies nya pi-mästare (också till viss del för att jag blivit utmanad med en kompis, hehe. men det tar jag ju lätt som en plätt ;)).

Samtalet fortsatte om broder min. Lite lustigt att mina kompiar (killkompisar alltså. de har väl sina kontakter eller nått) i hemlighet känner honom bättre än vad jag trodde och visste. Jag berättade saker som de inte visste och tvärtom. VI DELA HEMLIGHETER. Haha, skämt å sido. DE berätta för MIG. Om min bror alltså. Hur "äckligt bra" han är. That's my bro, tänkte jag. Men i själva verket satt jag i största sannorlikhet och försökte se allmänt cool och ofacinerad ut. I följd av kroppsspråk och annat försökte jag förmedla att jag var minst lika äckligt bra. Skjöt fram mitt färska MVG jag nyss fått i svenskan lite diskret. Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa. Men det hade ju kunnat funka.

när jag blir stor ska jag bli pi-mästare.

När näsan är täpp och halsen som sandpapper så vill sig nästan ingenting. Jag tar och slutar att utmana min vilja, min medgång och mig själv. Unnar mig själv med att höja mysfaktorn ett snäpp denna rusk-höstiga söndagskväll istället. Dock blir det plugg för hela slanten. Sedan jag kom hem har jag suttit och övervägt om det är någon idé att cykla ända till Stenhammar för en myskväll med mycket tjöt tillsammans med några söta flickor jag saknat så in i bomben. Men insåg tillsist att jag måste ta tag i plugget nu lite lagom i sista minut. Precis tagit mig en välbehövd dusch och gjort i ordning ett varmt stort härligt glas (ja, jag tycker det går lika bra att drick ta ur ett glas som en kopp. haha!) te. Blom-te. Smakar som guld i mun, lovaaar! Längesen jag drack te, sist var väl i Istanbul eller nått. Känner mig lite som en sjukling. Men äh, tröstar mig med att det är höst-mys. Ett glas varmt te liksom.

Vet inte vad jag fick för kick imorse. Visserligen hade jag förvandlats till superwoman eller nått liknande. Det gick så åtta sjuttons snabbt för mig att bli klar imorse! Mirakel! Minutrarna tycktes passer så otroligt långsamt för en gångs skull, nästan så att jag kunde sätta mig på en rosa elefant, upptäcka jorden runt och sen ändå hinna i tid till åttaslagets ringning (inte för att vi har sånna där plingeling-nu-är-klockan-åtta-och-nu-börjar-lektionerna-signaler längre men ändå).

Jag kom nästan i tid iaf. Det ger jag mig själv en applåd för. Dagen var kort och jag kunde sakta känna helgens doft kalla på mig. Likt många av de tidigare dagarna, var det fritt arbete hela dagen. Lektion utan lärare två av tre. Gör man det man ska då? Svar nej. Det är faktiskt ganska skönt att som elev själv ha mycket ansvar på sina studier. Skolan blir så mycket roligare då och man behöver inte tvinga hjärnan att jobba när den inte vill. Man gör lite när man vill och orkar, helt enkelt. Så länge man sköter sig och tar ansvar så att säga. Därmed "slutade" jag tolv idag. Jag har gått ifrån flera lektioner denna terminen. Allt för många. Fast som sagt, det är ju jag själv som får ta igen det sen så det jämnar väl ut sig antar jag. Hängde med på en runda på stan efteråt. Hade dock inga pengar på mig. Men fick mig ett gott snack ändå, alltid lika trevligt! Rusha hem för att sedan cykla snabbt som attans till musikskolan. Och SJÄLVKLART är det inte en enda människa där för att det är studiedag för grundskolorna. YES, nu hinner jag åka hem och skriva ett blogginlägg lite snabbt, tänkte jag. Fast ne.

Förutom allt detta utspelade sig uppföljaren av WW3 (ni minns väl början?) idag. Nästan hela klassen var närvarande i studielandskapet, där studiemiljön nästan alltid är ytterst trivsam, under svenska timman. Då vi fick i uppgift att ha ett muntligt framträdande valde vår kära vän om dödstraff. När jag fick höra ordet kunde jag inte (JAG KUNDE INTE) hejda mig från att beundra det. Tycka att det var ganska gulligt. Inte för att jag någonsin riktigt tänkt på det där med dödstraff. Mest på striktare regler. Men av egna åsikter är jag för det. Detta ställningstagande kunde tydligen inte tollereras hos vissa själar. Det var återigen alla killar mot mig (jag är tjej ja!). De bara driver med mig, allt för och knäcka mig. På skämt såklart, men ändå. Lyckligtvis hade jag mina tjejer på min sida. De hjälpte mig förstärka mina argument. De känner mig allt lite för bra de små änglorna. Dock satt vissa bara å skratta och spela in, haha, inget illa menat för det funkar det med! Så jäkla förbannad blev jag efter ett tag, haha. Diskussion blev intensiv och ljudvolymen nådde väl säkert 20 000 Hertz, om inte mer. Även oundvikliga skratt samt yo-mama jublande från båda hållen infann sig. Det var alltså inte så att vi ville mörda varandra. Killarna tyckte vi förlorat efter att höjt rösten (läs, skrek). "Det sämsta man kan göra i en argumentation är att börja skrika och lacka ur". Tyckte jag behärska mig kanske bra gentemot den sprutande elden jag bar inombords. Uppenbarligen inte. Jag sa grattis. Fann ingen anledning till det. Ville bara inte verka som en dålig förlorare så jag tog på mig förlusten. Det finns egentligen ingen vinst. Vi la fram individuella åsikter. Sen blev det väl som en knäck-Lili-match, när jag blev attackerad med hundraåttioelva gensvar på en och samma gång efter varje litet yttrande typ. Tillsist blev jag så frustrerad, så jag satte punkten genom att säga att jag en vacker dag skulle bli diktator och erövra världen.

Det är faktiskt sant. När jag blir stor ska jag bli diktator.

Har ni någonsin skärt upp fingret när ni lirar gitarr? Det har jag gjort! Vet inte om det är så hardcore eller ej. Men ett blodigt spår efter en sträng blir det på fingret iaf. Smärtsamt, men ganska så sött också. :) Har ni kört som en dåre på cykel? Det har jag! Blev så underbart glad när jag precis skulle sätta mig på cykeln och fick ett samtal. Blev helt till mig och blev väl kanske inte direkt trafikens mest vänligaste körare. Men va fasen. Ingen dog, det är väl det som är huvudsaken. Haha!

Adam Ben Aly och Victor Andersson är helt awesome! Ruggigt duktiga små filurer det! Diggar dem mycketmycket!

jag å webb-kvalle går hand i hand nuförtiden. snabbast så.

Nu när valet konstant kretsar runt en är det oundvikligt att ignorera och inte bry sig. Snacket kring just Sverigedemokraterna växer allt mer och i takt med detta måste jag för min egen skull klarna upp spektaklet. Det jag första av allt vill göra är att definiera begreppet invandring (lyckligt nog så kan jag copy-paste lite från mitt etik&moral-arbete, hehe).

Hos de flesta människor är den första spontana tanken kring invandring att det klingar negativt. Men det beror helt och hållet på att det har blivit så att invandring ses som något negativt i dagens samhälle och situation. Sverige kommer alltid att vara i behov av invandring för att det ska finnas tillräckligt med arbetskraft i landet. Det duger faktiskt inte att enbart vara ett utvandringsland. Det finns främst fyra typer av invandring till Sverige. Flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring är de viktigaste. Till dessa kommer anhöriginvandring och gäststudenter/forskare. Flyktinginvandring är de som kommer hit med hjälp av svenska myndigheter och enligt överenskommelser med FN. Eller de som själva tar sig till Sverige och söker asyl (uppehållsrätt) här. En del av gäststudenter eller gästforskare stannar faktiskt i Sverige efter studierna. Anhöriginvandring rör sig främst om anhöriga till flyktingar som beviljas asyl i Sverige. Varför vissa väljer att lämna sitt hemland kan bero på förföljelser, hot, politiska eller religiösa åsikter, ekonomiska problem eller andra skäl. Vissa är rädd för misshandel p.g.a. sitt kön, sexualitet eller religion och andra söker helt enkelt nya utmaningar och äventyr i sina liv.

Det finns egentligen ingen regel för hur länge man är en invandrare. Det är snarare hur länge man känner sig som en. Det beror fullt på hur man blir mottagen och hur man behandlas. Även hur hårt man kämpar för att komma in i samhället, för att så småningom känna sig hemma. När ett lands befolkning ökar, följer även konsumtionen av varor och tjänster med i ökningen. Detta faller sig naturligt eftersom desto fler människor det är i ett land, desto mer produktion krävs. Därför sker också en proportionell ökning av jobb tillsammans med befolkningsmängden. Vårt lands ekonomi växer i takt med invandringen.

Det är en vanlig fördom är att alla invandrare har lägre sysselsättning och sämre social situation i många länder. Jag tycker inte att den sämre sociala situation för invandrare i Sverige bara kan skyllas på invandrarna som kollektiv eller invandringen som företeelse.  Utan också i attityder och politik. I de många fall är det människor som tänker "invandrare är snyltare" som skapar glasväggen vilket hindrar dem från att få jobb och att kunna umgås med Sverige. Jag har full förståelse för de invandrare som kommer känner sig orättvist behandlade. Får man inte vara med i spelet, så finns självklarheten att man blir ilsken. Får man chansen och gör bort sig så är det en helt annan historia. Men alla är värda en chans.

Däremot tycker jag att det är fruktansvärt är när alla invandrare som får chansen att flytta hit vägrar anpassa sig. Jag är själv utländsk. Svensk med utländsk bakgrund som dem flesta skulle kalla det, eftersom att jag är född här. Jag respekterar alla sorts människor. Överallt får man höra "jävla blattar, åk hem till ert land" Jag kan faktiskt hålla med lite ibland. Jag menar då inte alla. Jag skäms så fruktansvärt mycket när jag ser sådana människor som förstör och vägrar anpassa sig. Det är då fortfarande inte alla invandrare som vandaliserar, men dem som gör det. Det är ren skam, verkligen. Och i slutändan dras alla vi utländska över med en kam. Alla drabbas av kaoset. Och vi blir en av dem. De som de flesta ser ner på, de inget annat än förstör. Även vi som faktiskt rättar oss efter samhällets bästa.

Det finns säkert flera invandrare som tänker på liknande sätt som jag. Vi var välkomna så länge vi sköter oss och beter oss som vilken svensk som helst. Sedan finns det många som inte villiga att bete sig så att man faktiskt kan få en annan uppfattning, som inte vill släppa det gamla bakom sig. Det finns många som inte är här för att de vill bo och arbeta här, som tror på landet och sättet att leva, utanär här för att de måste pga. krig, fattigdom osv. i sina hemländer. Det är naturligtvis mycket tragiskt att världen ser ut som det gör men samtidigt ställer jag mig mycket kritisk till att människor i vårt land vägrar att acceptera deras sätt att leva och som inte vill och kan anpassa sig. En stor andel tar med sig sin religion och kultur hit och gör sedan allt för att det ska få fäste i Sverige och vill förändra saker som ingen skulle haft en tanke på eller vilja förändra om det inte vore för dem. Sedan när de inte får sin vilja igenom skriks det om kränkningar och rasism. Man ska ju självklart få tro på vad man vill. Dock finner jag ingen stimulans med att de ska försöka ta makten över landet och förstöra för att folket inte har samma tankesätt som en själv.

Politiskt sett (menar då angående SD osv) så har jag ingen som helst talan. Jag är kass i frågan om politik. Inte riktigt hängt med i svängarna och vet inte alls vad vadera parti jobbar för och mot. Dock ser jag inte bara negativt på SD. Jag tror faktiskt att de till viss del har fördelar. Bland många skolor har runt 13% röstat på dem. Det är då ganska uppenbart att dessa 13% är relativt pålästa och finner en stimulans med Sverigedemokraternas gynnsamma. Fast jag förstår mycket väl att invandringen inte kan skäras ner helt. Landet behöver faktiskt invandring likaväl som utvandring. Spektakulationer om att Sverige kommer att omvändas till diktatur när Sverigedemokraterna tar över är trots allt ganska skrämmande men jag vet ju fortfarande inte riktigt vad som är sant och inte.

För att bryta allt tjat om valet tänker jag nu lyfta ett helt annat problem som i princip alltid intresserat mig och som på sistonde gjort mig tankefylld på nytt. Jag tror att vi alla känner oss ganska bekanta vid detta område, minst sagt uttjatade. Självklart är det klimatförändringarna, globaluppvärmning, växthuseffekten etc.

Jorden, vår luftbubbla och vårt enda hem, fördärvas nu av oss människor mer än någonsin. Trots att vi vet mycket om problemet, gör vi inte en tillräcklig stor insats för att förebygga den. Den globala uppvärmningen är en mycket aktuell fråga som resulterar i att många tankar och åsikter uppkommer. Stora delar av allmänheten är skeptiska och anser att media och forskare förstorar miljöproblemen för att använda som skräckpropaganda. Faktum är att vi redan drabbas av de mycket stora och omfattande konsekvenserna som den globala uppvärmningen orsakat.

Jag har en väldigt liten förståelse för hur man kan påstå att människan inte påverkar miljön. Somliga påstår att klimatet alltid har förändrats, vilket vi alla säkert är helt överrens om.  Men det finns dock en skillnad nu, som är att vi kan göra någonting åt det. Det finns också de som försvarar sig med att säga att arter dör ut naturligt. För mig kan ungefär samma argument användas av en mördare i en rättegång. Människor dör naturligt, men om någon mördar en annan person så får han ett straff för det. Vår aktivitet håller dessutom på att döda betydligt fler än för 65 miljoner år sedan. I detta fall är det de människor som kommer efter oss som får betala för det.

Koldioxidhalten i luften kan ha varit högre än den vi har idag. Men det berodde på att naturen släppte ut denna koldioxid. Allting i naturen arbetar tillsammans. Om en så stor koldioxidhalt släpptes ut av naturen så fanns det en anledning för detta och naturen tog själv hand om den koldioxiden och allt som hände då var naturligt. Men det vi gör nu, dessa utsläpp vi utsätter vår jord för, är allt ifrån naturliga. Naturen har sin egen process där allt hänger ihop. Men människor ändrar på detta genom att släppa ut mer koldioxid än vad naturen kan hantera. Och nu måste jag ställa en fråga som har ett uppenbart svar. Om nu koldioxidhalten var högre innan än vad den är idag, måste vi komma dit igen? Måste vi släppa ut så mycket koldioxid som det fanns för några tusen år sen? Svaret är naturligtvis nej.

Fördelen som man hittar bland miljöproblemen är att det blir ett varmare klimat, växterna växer snabbare och det blir behagligare vintrar. Jag tror att detta är något som enbart sägs av personer som inte känner till att det finns en värld utanför Norden.  Att det är bara bra med mer koldioxid och att det fungerar som gödsel och därmed gör att växterna växer snabbare, menar jag är ett argument som knappt används runt Östersjön där man har sett vad som sker om det blir för mycket näringsämnen. De som för fram detta för att minska det negativa med koldioxid vet inte mycket om övergödning eller försurning. Jag har inte hört någon marinbiolog påstå att dagens utsläpp av koldioxid inte leder till försurning av haven eller stora problem för många organismer.

Hysterin kring den globala uppvärmningen har blivit så stor att folk börjar tycka att hela konceptet det är ren överskattning. Realiteterna är dock att det är vår miljö och vår framtid, vilket betyder att ansvaret ligger i våra händer. Det enda sättet för att få människor att börja ta problemet på ett större allvar är att poängtera att man faktiskt sparar en massa pengar på att spara energi och rädda miljön. För det är väldigt få människor som bryr sig om miljön, de bryr sig bara om pengar.

Jag anser att det är vår skyldighet till att börja agera och göra något drastisk mot detta innan det är för sent. Ekonomin är en anledning till varför vi idag inte nått de mål som krävs för att rädda världen från uppvärmningen. Fast att låta uppvärmningen skena i väg blir faktiskt betydligt dyrare. Dessutom utsätts vår miljö för skador som i efterhand är oåterställbara.

Skulle hela världen dela på notan så skulle bördan bli liten för varje land. Det finns en överenskommelse som hela Europa och många fler länder har skrivit under. Den säger att man ska förbränna mindre koldioxid och använda mer naturvänligt material. Alla länder i världen som har en stor påverkan på global uppvärmning har skrivit under denna överenskommelse, förutom USA. George Bush sade att USA inte har råd att bry sig om global uppvärmning, men då kan man ifrågasätta sig varför de hade råd med att invadera Irak.

Det moderna samhället är beroende av tillgång till en omfattande och tillförlitlig energiförsörjning. Vår värld drivs därför till stor del av fossila bränslen varvid vi släpper ut stora mängder växthusgaser. För att rädda vår planet och vår framtida energiförsörjning måste vi därför övergå till andra typer av energi. Den kanske mest lovande källan av alla är fusionskraften. Fusion går ut på att slå ihop atomkärnor och på så sätt utvinna energi. Det enda bränsle en fusionsreaktion är i behov av är tungt väte, som är utvinnbart ur havsvatten. Min undran är då, är det inte smartast att göra en enorm insats, satsa all-in på denna metod och sedan kunna få obegränsade mängder energi för en varaktig framtid? Slippa alla oroheter, traggel och ältande. Till skillnad från kärnkraftens fission bildas heller ingen radioaktivitet och miljön påverkas inte av föroreningar.

Och med det menar jag inte med att smutskasta kärnkraften, för just nu är det det absolut bästa vi har. Det jag menar är att varför vi alla inte kan hjälpas åt och bidra till en rejäl forskning (högre level än den som pågår idag såklart) av fusions producerad el, när vi i slutändan gynnar oss själva både ekonomiskt och i omgivning? Denna metod kan öppna nya vägar för ett steg närmare ett samhälle med fusionsproducerad el. Förhoppningsvis kommer den i största sannolikhet att kunna ersätta den brist på elektricitet som vi idag finner på många delar av jorden. Dessutom skulle vi kunna lägga dagens dyra elkostnader på annat. Fusionskraften betyder för mig att energiproblemen är lösta för en överskådlig framtid.

Hysterin kring den globala uppvärmningen har blivit så stor att konceptet tolkats som ren överskattning. Nu när jag fått en djupare insikt i miljöfrågan så har jag en stor förståelse för att situationen berör oss alla. Realiteterna är att det är vår miljö och vår framtid, ansvaret ligger i våra händer. Det är dags för en omskakning, dags att spänna upp ögonen och inte bara säga utan och agera. Bästa sättet för att få allmänheten att ta problemet på allvar är att poängtera att man sparar mycket pengar på att energispara. För det är väldigt få människor som bryr sig lika mycket om miljön som de bryr sig om pengar.

”Allt handlar om helhetssyn, samverkan och anpassning”- Jonas Wedebrand, Lidköpings energi - och klimatrådgivare.

Extreeemt seg dag. Känner att idag är en dag som är både höger och vänster, upp och ner, ljus och mörker...ja ni fattar. Kan inte riktigt ta på exakt vad det är. Men helt konstigt är det iallafall. Började med att mitt bästisarmband gick i tusen bitar på morgonen. Visste att allt inte var som det skulle då, men dagen rullade trots allt på ganska bra. Dock varit så sjukt känslofylld hela dagen. Inte med kärlek och inte med hat. Jag vet inte vad riktigt...

Känns lite som en sån här dag då man precis som himlen vill gråta lite. Rensa sitt inre för att sedan ge plats åt solen. På tal och himmel och sol, håller tummarna för att vädergudarna vill vara på min sida idag. Ska sätta mig på cykeln och förflytta mig till musikskolan om en stund. Tror det blir en behövlig runda. Men regnet kan gärna få hålla sig borta ett tag till. Det är faktiskt helt okej :) Någon som kan skicka en beställning på sol och värme, tack?

Min föräldrar sitter som fast klistrade framför valet som förövrigt sänds på alla (ALLA) kanaler. Liksom resten av planetens invånare verkar det som. Ibland bara önskar man att man var lite mer allmänbildad -___- Fast det är ju så, ingen kan va bäst på allt (skämt å sido).

Jag minns nu när jag tog upp det där men dödstraff i skolan. Slutade med att WW3 utspelade sig i e-torget. Trots felaktiga påstående om att jag inte hade några argument att komma med och att jag blev ägd konstaterade vi allihop tillslut att världens skulle sett så mycket bättre ut och jag en vacker dag blev diktator. Eller, aa. Jag konstaterade. Och därmed avslutades denna spännande konversation. Alla mot en. jaa, ALLA mot en. KILLAR mot tjej. Ni hör ju själva hur det låter... buhuuuuu :'( haha, skojja.

Nu tillbaks till verkligheten. Helgen var helt awesome! Är väl lite övergöden och sådär men vad förväntar man sig som VIP? ;) Min kropp fungerar inte riktigt, lider av sömnbrist på samma gång. Varken någon powernap på vägen dit eller tillbaks heller! Skamligt! Men ångrar verkligen ingenting. Visserligen hade mina vänner superkul under allt här i lichet och Vara. Men va fasen, en helg som denna är inga om och men. Helt klart oöverträfflig som den var. :)
Och vet ni? Kusse-busse min är helt underbar! Hon gav mig en tackgåva för helgen (som egentligen var min förtjänst) som bestod av ett ko-penn-fack. Jag är alldeles överlycklig! Värsta ball är den, alltid velat ha en sån :D

Missar VMA igen nu, hej!

Skiter i valet. Skyller på att jag inte har makt nog, springer runt i pyjamas, plinkar lite på guran, drar några brutala  toner samt headbangs istället.
Vackert ska vi inte uttrycka oss.

Men äh, när livet är underbart kan det få lov å vara det!

Nu är det färdigt packat! Tackar gör jag för att skoldagen slutade 12 idag. Hade två lektioner, varav en varade i 30 minuter och den andra framför fejjan. Dock skolfoto och hål i mellan lektionerna. Men en och annan fjantbild och fika med girlsen förgyllde denna dyrbara tid. Riktig soft dag med andra ord!

Om nån timme hoppar jag på tåget till götet. Skänker väl en tanke åt alla människor som ska till spexet också kanske...haha, skämt å sido. Nedå, riktigt taggad för göteborg faktiskt! MEGA TAGGAD!

peace!

Här kommer ett utdrag från min krönika om mina skolupplevelser de första dagarna på gymnasiet (bloggade ju inte så mycket om det). För övrigt skrivet i sista sekund. Förvånande? nej, inte speciellt.

"När man öppnar en dörr stängs många andra. Just den här dörren öppnar till så många fler i framtiden. Vid detta skede frågar jag mig: om solen kan producera obegränsad energi, lysa i all evighet och samtidigt sprida enorma mängder värme, ljus och kärlek så kan väl motivation, energi och glädje i tre års förlängda ”vanliga skolår” inte vara för mycket begärt?

Hursom helst så är valet redan gjort. Den röda stilfulla mattan är placerad, det som återstår är att träda in på den okända mark, ta tillfället i akt, slå upp sitt läger och haffa åt sig erfarenheter, minnen och kunskap. Dag etts upprop i aulan är en tid att minnas. Känslan är svårbeskriven. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad och hur. Med min bästa vän bärandes på ett enda stort nervvrak och ett ben som ovilligt vill sluta skaka jämte mig reser sig hårstråna på armarna och ett täcke av nervositet lägger sig på axlarna.

De första dagarna passerar i hästkrafter. Det är svårt att hinna tänka till och inse att skolan faktiskt börjat och att man går första året på gymnasiet. Att lärarnas allas namn är bekant gör mig inte ett dugg förvånad. För visst vore det lite lustigt om mönstret bröts här och nu efter 15 år? Från den dagen då jag för första gången tog mina livs första steg till en dag som denna har jag klivit i min storebrors fotspår. Det är en omständighet som frigör fjärilarna i magen till friheten. Därför är realiteten i detta läge att alla dessa människor är super trevliga en vana och självskrivande.

Av ordet ”natur” målas hastigt en bild av klassens alla karaktärer upp vid sidan om av ett träd, växter och fåglar. En klass som bildar ett och samma team. En sådan som också låter gemenskapen blomstra fritt. Ibland är livet ett stort fluffigt rosa moln, ibland svart som mörkaste natt – en grundprincip. Just nu är tillvaron som rosa fluff, allting känns så komplett. Jag finner inte nattens mörker på långa vägar, det är en otrolig lättnad. Det sägs att verklig lycka inte är kopplad till materiella ting, vilket till viss del är sant. Inte ens en äppelmärkt dator skulle kunna göra min klass och min vardag mer fullgod.

Termometern visar inte många plusgrader ute på vildmark men det krävs mycket för att den kallaste kyla ska kunna övervinna den värme jag har inombords. Jag känner kärlek för det mesta för närvarande. Inte minst sagt mina nyfunna vänner och min allra bästa vän. Deras glimt i ögat och rosenknoppar till mun som brister ut i ett himmelskt leende får mig att svårt kunna hejda samt dölja att mina mungipor rycks med. Bland naturens allra vackraste skapelser alstrar förbindelsen i klassen. En regnbåge utformas bakom regn, moln och svagt solsken. Regnbågen som råka vara den finaste jag någonsin skådat. Trots att jag känner till hur fenomenet uppstår kan jag inte låta bli att fascineras.

Dessa få veckor har berikat mig på många vis och jag är så tacksam över att just jag fick möjligheten att hamna här. Jag står just nu i de skor jag känner mig som tryggast i."

 

Vet ni? jag har pluggat röven av mig med biologins alla faktafrågor här om kvällarna men inte fått en enda fråga gjord! Blir så frustrerad och ledsen i ögat... asså tanken och tvånget gör mig galen. Men minut för minut skjuts fram rent av trötthet och utmattning. Mister min skönhetssömn för ingenting känner jag. Ingenting vettigt iaf.

Igår påväg mot drömmarnasland i sällskap med John Blund tändes plötsligt en 100 miljoners watt lampa i huvvet på mig. Volleyboll! Mina ben! Odlingen! Nej! ÅNEJ! Skutt upp ur sängen och mot badrummet. Skiiit kul! eller inte. Trött som ett as och halvt på dejt med John Blund. Men ändå kan jag inte låta bli att fortfarande njuta av härligheten efter mjuka och lena ben som de vassa bladen orsakat. Samt den härliga uppfriskande känslan av insmörjning av mint-lotion efteråt. Nerkrupen i svalt silkeslakan ända upp till halsen, det är inte helt fel det heller. åh lovely! Nej nu sitter jag här och dagdrömmer (kvällsdrömmer).

Imorrn är det skolfoto. Kommer se ut som ett jäkla miffo.
Dresscode: chic; top, midjekjol och mönstrade nylonstrumpbyxor.

Nu ska jag packa. Efter skolan imorrn tar jag och beger sydväst (tror ja) mot gbg. Funderar nästan till och med på att stoppa ner biologiböckerna, duktig som jag är. Ifall det skulle va så att tågresan kunde bjussa på lite plugg dvs. Life's fakking good. Blir dock lite ledsen i ögat av att jag behöver svika mina vänner på spexet och parketten imorrn även kronan på fredagen. Men så är det. Missade matfestivalen också. Helsikke också. Fortfarande inte kommit över det. well well.

ps. jag är gryyym på mina engelskaglosor nu, helt otroligt!

Målar lite romantik på naglarna, fräschar upp mig efter helgen och tar sedan biologiboken till hands för lite kvällsläsning (ny rutin från och med idag!). Redig bloggning blir under veckan! puss

Tänkte att jag skulle kasta in en snabb raportering. MYCKET NÖDVÄNDIG EN! Läs och njut!
Slutade tidigt idag. Vid ett redan faktiskt. Sen hem snabbt som blixten efter mycket tjöt vid korsningen. Hem, in, ut, mot musikskolan. Hem, mat och nu ska jag bege mig ut i det vilda igen. Kanske ett liiite mer intressant inlägg i helgen. Vet inte. Svårslaget detta. Lyckas jag så gör jag, om inte så inte. toddles!

Knaprar i mig två knäckebröd, fyller munnen med varm te och sätter mig och skriver en krönika!

Vad i allsing dar är en krönika?!?!

Tänkte göra något otroligt nu...

i all stress tar jag ett djupt andetag och kastar in ett blogginlägg! Dock inte så intressant, men det är ju tanken som räknas ;)

Hade tänkt (kom ihåg, det är tanken som räknas!) ha en liten läxstuga ikväll. Men den planen verkar gå i bitar när jag typ nu fick reda på att det var dags att kasta sig på cykeln igen.
Idag ska jag ta mig samman, samla lite mod och köra lite trummor. Håll tummorna för detta, haha!

ånej, nu blir jag sen IGEN. attans då!

Rensade kameran nyss och hittade en bild jag kunde använda som outfitbild.
Slappis och ingen speciell outfit alls, men ändå. :)

 

 

Imorgon bär det av till viken (ingen aning om vart det ligger)! Studieresa med nya klassen, hihi. Camping och allt inom den kategorin har aldrig varit min starka sida, men taggar gal1 ändå såklart! ;)
Far min har nog fortfarande insett att vi ska bo mitt ute i ingenstans (något jag faktiskt har gjort!) än, då han packar på med pengar för fullt här trots att vi redan är uppe i femhundringen, haha.

 

Mäktiga gummistövlar-stamp och intensiv packning utspelar sig för närvarande.