apassionformusic

Vet inte vad jag fick för kick imorse. Visserligen hade jag förvandlats till superwoman eller nått liknande. Det gick så åtta sjuttons snabbt för mig att bli klar imorse! Mirakel! Minutrarna tycktes passer så otroligt långsamt för en gångs skull, nästan så att jag kunde sätta mig på en rosa elefant, upptäcka jorden runt och sen ändå hinna i tid till åttaslagets ringning (inte för att vi har sånna där plingeling-nu-är-klockan-åtta-och-nu-börjar-lektionerna-signaler längre men ändå).

Jag kom nästan i tid iaf. Det ger jag mig själv en applåd för. Dagen var kort och jag kunde sakta känna helgens doft kalla på mig. Likt många av de tidigare dagarna, var det fritt arbete hela dagen. Lektion utan lärare två av tre. Gör man det man ska då? Svar nej. Det är faktiskt ganska skönt att som elev själv ha mycket ansvar på sina studier. Skolan blir så mycket roligare då och man behöver inte tvinga hjärnan att jobba när den inte vill. Man gör lite när man vill och orkar, helt enkelt. Så länge man sköter sig och tar ansvar så att säga. Därmed "slutade" jag tolv idag. Jag har gått ifrån flera lektioner denna terminen. Allt för många. Fast som sagt, det är ju jag själv som får ta igen det sen så det jämnar väl ut sig antar jag. Hängde med på en runda på stan efteråt. Hade dock inga pengar på mig. Men fick mig ett gott snack ändå, alltid lika trevligt! Rusha hem för att sedan cykla snabbt som attans till musikskolan. Och SJÄLVKLART är det inte en enda människa där för att det är studiedag för grundskolorna. YES, nu hinner jag åka hem och skriva ett blogginlägg lite snabbt, tänkte jag. Fast ne.

Förutom allt detta utspelade sig uppföljaren av WW3 (ni minns väl början?) idag. Nästan hela klassen var närvarande i studielandskapet, där studiemiljön nästan alltid är ytterst trivsam, under svenska timman. Då vi fick i uppgift att ha ett muntligt framträdande valde vår kära vän om dödstraff. När jag fick höra ordet kunde jag inte (JAG KUNDE INTE) hejda mig från att beundra det. Tycka att det var ganska gulligt. Inte för att jag någonsin riktigt tänkt på det där med dödstraff. Mest på striktare regler. Men av egna åsikter är jag för det. Detta ställningstagande kunde tydligen inte tollereras hos vissa själar. Det var återigen alla killar mot mig (jag är tjej ja!). De bara driver med mig, allt för och knäcka mig. På skämt såklart, men ändå. Lyckligtvis hade jag mina tjejer på min sida. De hjälpte mig förstärka mina argument. De känner mig allt lite för bra de små änglorna. Dock satt vissa bara å skratta och spela in, haha, inget illa menat för det funkar det med! Så jäkla förbannad blev jag efter ett tag, haha. Diskussion blev intensiv och ljudvolymen nådde väl säkert 20 000 Hertz, om inte mer. Även oundvikliga skratt samt yo-mama jublande från båda hållen infann sig. Det var alltså inte så att vi ville mörda varandra. Killarna tyckte vi förlorat efter att höjt rösten (läs, skrek). "Det sämsta man kan göra i en argumentation är att börja skrika och lacka ur". Tyckte jag behärska mig kanske bra gentemot den sprutande elden jag bar inombords. Uppenbarligen inte. Jag sa grattis. Fann ingen anledning till det. Ville bara inte verka som en dålig förlorare så jag tog på mig förlusten. Det finns egentligen ingen vinst. Vi la fram individuella åsikter. Sen blev det väl som en knäck-Lili-match, när jag blev attackerad med hundraåttioelva gensvar på en och samma gång efter varje litet yttrande typ. Tillsist blev jag så frustrerad, så jag satte punkten genom att säga att jag en vacker dag skulle bli diktator och erövra världen.

Det är faktiskt sant. När jag blir stor ska jag bli diktator.