apassionformusic

Denna dag har varit så händelsefylld, men ändå så händelselös på något sätt. Det har hänt mycket men egentligen ingenting. Ingenting speciellt. Hade orientering idag. Jag hatar det. Men det gick bra ändå, plockade alla små söta kontroller ^^,

Jag gjorde ett underverk idag på franskan! :DDD Jag knäckte svaret. JAG VISSTE SVARET!!! På en mini-tävling där man skulle lösa ett korsord för att få ut ett lodrättord ni vet. Hade inte på långa vägar löst korsordet, men smart som jag är kom jag på ordet ändå ;) Vågade inte riktigt bryta tystnaden. Vågade inte skrika svaret rakt ut, även om jag har en vana vid att göra det i sånna här smågrupper. Istället viskade jag svaret högt för mina vänner bredvid och räckte försiktigt upp handen. Självklart står fröken längst bak när jag sitter med det rätta svaret på den främsta raden -.- Viftar ivrigt med handen och försöker fånga fröken-Birgits blick. Gör små ljud ifrån mig som ska betyda ungefär "HALLÅ!!! HÄR ÄR JAG!" Kollar hon hit? NEJ! Nu mina kära vänner, är tiden inne för Alfreeeedo att stjäla mina ytterst sällsynta kommande sekundrar i rampljuset. "Jag tror jag vet svaret!" säger han högt, nästan så att han skriker. JAG MED!!! OCH JAG VAR FÖRST! Jag kunder inte hindra mig. Affisen ville tamigfasen aldrig ge upp och ville inte lite snällt erkänna, så tillsist fick jag skrika ut svaret ändå. Båda korades till vinnare. Med asså. Båda insistera ju. För *host* jag som vinnare kan ju inte gå med på att dela min vinst. Och förlorarn vill ju såklart vinna. ;) Efter mycket fjäskande och beröm gick jag med om att det kanske kunde finnas två vinnare. Fast egentligen finns det bara en, men ändå. Vi bildade NV1A-team mot alla andra random människor. De tyckte naturare sög :( Medans de andra naturarna inte hade något talan, haha.

Sen så hände det en sak jag tror gjorde många full av skratt trots motvilja. Inget jag riktigt kan berätta här tyvärr. Jag garva seriöst så att jag nästan pissa på mig, haha. Min själ befall mig på mer skratt än vad min kropp vägrade ta emot. Jag blev alldeles knäsvag pch magen hade slagit knut kändes det som. Ne usch, tycker synd om stackarn, så sjukt pinsamt, haha xd Så typiskt att att skratt alltid ska vara som längst, när det helst inte ska vara alls. Och nu när jag får alla flashbacks kan axlarna inte låta bli att ryckas i takt med flabb jag försöker hålla tillbaka befrias. Ne fy, DET ÄR INTE KUL! Så, nu så.

By the way så testade Sara och jag cappuccino i skolan idag. Vi joinade Emanuels kaffe-klubb. De andra drack o'boy, de var för svaga för kaffe. Måste dock erkänna att det inte var det absolut godaste jag druckit direkt. Fast det var mysigt. Och då är det helt okej. :)

Det här inte alls alla tjejer. Bara att vi (vi på bilderna) väntade in en lärare som aldrig kom så vi satte oss i e-torget istället för att stå utanför salen hela lektionen. Man måste ju va smart, man får ju inte va dum. Eller hur broder? ;D